Moderna tider i Berlin

Den här utställningen ville jag inte missa. Alla mina favoriter från den klassiskt moderna eran i Tyskland under tidigt 1900-tal finns samlade på Neue Nationalgalerie i Berlin på utställningen ”Moderna tider”. [”Moderne Zeiten. Die Sammlung. 1900 – 1945”]

Det finns ingen katalog till utställningen, men tydligen består den enbart av verk från museets egna samlingar. Det hindrar inte att den är ganska stor och rätt väl täcker in perioden fram till andra världskrigets slut. Dock utan någon nazikonst och med en del luckor för den under nazitiden förbjudna och förstörda konsten.

Jag har svårt att se mig mätt på bilder av konstnärer som Georg Grosz, Otto Dix, Oskar Schlemmer, Lotte Laserstein, Ernst Ludwig Kirchner, Emil Nolde, Felix Nussbaum, Christian Schad och skulpturer av Wilhelm Lehmbruch och Käthe Kollwitz. Det är en sån kraft i den här konsten, den är så fylld av känslor – raseri, förtvivlan, sorg, glädje, andakt. Ett sånt allvar, sånt som den överintellektualiserade ironiska samtidskonsten övergivit.

Se bara på den praktfulla diptyken födelse och död av Max Beckmann. Födelsen är nog så kaotisk, men döden än mer så, då vänds världen upp och ner.


Max Beckmann: ”Geburt”, 1937

Max Beckmann: ” Tod”, 1938

Lyonel Feininger känner jag visserligen till sen tidigare, men den fina bilden från 1919 tror jag inte jag sett förut. Ren form, snygga förtoningar, vackert ljus, ahhh! Lotte Laserstein tvingades avbryta en lovande konstnärskarriär i Berlin på 1930-talet och flytta till Sverige där hon försörjde sig som porträttmålare. Jag gillar den nysakliga stilen, inte superrealistisk, bara lätt stiliserad. Samma uttryck bibehöll hon i många av sina otroligt fina porträttbilder som ställdes ut på Judiska museet i Stockholm för några år sedan.


Lyonel Feininger: ”Kirche von Niedergrunstedt”, 1919

Lotte_Laserstein: ”Abend über Potsdam”, 1930

Så många nya intressanta bekantskaper från tiden som hänger på den här utställningen! Bara några smakprov till – Ferdinand Hodler är ny för mig. Är hans målning av kvinnor som beundrar en man ett utslag av tidig feminism eller är den en kontemplation över patriarkatet? Nej kanske den snarare vill visa erotik som något naturligt? Jag vill gärna tro det. Albin Egger Lienz är också hittills okänd för mig. Målningen med Bonden är så enkel och fin. Det är något högtidligt, rituellt över den, bonden hämtar vigvatten. Kanske ska han stänka det på sig, eller vad man nu gör med vigvatten?


Ferdinand Hodler:
”Jüngling von Weibe bewundert II”, 1904″

Albin Egger Lienz: ”Bauer, Weihwasser
nehmend”, 1922-23

Varför berör den här snart sekelgamla konsten mig så djupt medan nutidskonsten oftast är så likgiltig? Ett rakt svar på frågan får man genom att citera Knausgård:

Jag hade läst konsthistoria ett tag, och var van vid att beskriva och analysera konst. Men det jag aldrig skrev om och som är det enda viktiga var upplevelsen av den. Dels för att jag inte kunde, dels för att känslorna som bilderna lyfte inom mig stred mot allt jag hade lärt om vad konst var och vad den var till för.
…..
Vår tids konst, alltså konst som i princip borde vara den som gällde för mig, betraktade inte de känslor som ett konstverk genererade som värdefulla. Känslorna var underordnade eller kanske rentav en oönskad biprodukt, ett slags avskräde, eller i bästa fall ett manipulerbart material. Inte heller den naturalistiskt återgivna verklighetsbilden hade något värde, utan betraktades som naiv och som ett sedan länge passerat stadium. Då var det inte mycket mening kvar. Men i samma ögonblick jag riktade blicken mot bilden igen, försvann alla resonemang i den våg av kraft och skönhet som slog upp i mig. Ja, ja, ja, ljöd det då. Det är där det är. Det är dit jag måste.

Karl Ove Knausgård: ”Min kamp 1” [s 211-212 pocketutgåvan]

Verkar vara en klok man den där Knausgård.

Utställningen pågår till 3 oktober 2011.

Recension i SvD 2011-05-05

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, konsthistoria, konstteori, utställningar. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Moderna tider i Berlin

  1. Pingback: ”Der geteilte Himmel. 1945 – 1968.” Ur samlingarna på Neue Nationalgalerie Berlin | Börjes konstblogg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


två + fyra =