Charlemagne


Karl den stores liv.
Munken Einhards latinska text med svensk översättning.
Historiska media, 2004, 104 s.
ISBN: 91-85057-29-0

Wilson, Derek: Charlemagne.
Doubleday, 2006, 226 s.
ISBN: 0-385-51670-3

Känner du dig som Europé? Det är begripligt om du tvekar om svaret även om du skulle anse ett enat Europa vara att föredra framför ett splittrat. Det där med identitet verkar ju vara ett känsligt ämne numera. Derek Wilson hävdar i varje fall i sin bok Charlemagne att den europeiska identiteten till stor del började med Karl den store.

Karl den store (742-814) var kung över den germanska folkstammen Frankerna. Efter att ha erövrat stora områden och lagt till sitt rike kröntes han år 800 i Rom till kejsare över det västromerska riket. Påven som var hotad av Longobarder fick hjälp av Karl som i utbyte fick den kejsartitel över västrom som ingen innehaft efter 476. Hans rike kom att omfatta nästan samma landområden som de ursprungliga EU-länderna Tyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Italien.

Märkligt nog hyllas germanen Karl der Grosse lika mycket i Frankrike – under namnet Charlemagne – som i Tyskland. De germanska frankerna germaniserade nämligen inte det latinska Gallien, de blev i stället själva romaniserade och gav namn åt det som skulle bli Frankrike.

Karl var en för sin tid förhållandevis bildad person, han talade utöver ett flertal germanska dialekter även latin och förstod också grekiska. Hans favoritbok utöver bibeln var Augustinus De civitate dei, Gudsstaten. Kanske en förebild för hans egen statsbildning.

Trots att han lärde sig läsa först i vuxen ålder hade Karl en stark bildningstörst och ville också sprida kunskap och läsförmåga i sitt rike. Han var djupt religiös och verkade för kristendomens såväl som folkbildningens utbredning, vilket också lade grunden till en slags europeisk kultursyn som präglar europeiskt tänkande än idag. Under Karls tid infördes bland annat den karolingiska minuskeln – alltså små bokstäver i skriftspråket. Avsikten var att underlätta skrivandet och minska antalet fel vid kopiering av religiösa skrifter.

Karl den store var inte främmande för krigiska erövringar och tidens hårdhänta rättsuppfattning men förefaller ändå ha varit en vis och öppen person. Einhard skriver:

Karl tyckte mycket om utlänningar och var mycket angelägen om att de togs väl omhand. En följd av detta var att mängden av främlingar på goda grunder uppfattades som betungande inte bara för det kungliga hovet utan också för riket. Men högsint som han var besvärades han själv på intet sätt av denna börda, eftersom han menade att också betydande olägenheter uppvägdes av att han blev lovordad för generositet och således kunde belönas genom ett gott rykte.

Karl upprättade sin huvudstad i Aachen där han ligger begravd. Vid en gravöppning konstaterades att han var ca 192 cm lång, alltså stor också rent fysiskt. Lustigt med tanke på att hans far Pippin den lille borde varit småväxt. Den lilla ryttarstatyn anses vara den bild som mest bör likna Karl. Den stämmer med Einhards uppgifter om hans utseende: runt och stort huvud, stor näsa, framträdande haka, ”frankisk” mustasch.


Karl den store avbildad på en silver-
denarius från Mainz 812-814
Karl den store
24 cm hög ryttarstaty av Karl
den store från 800-talet.
Nu i Louvren.

Karl den store
avbildad från ryttarstatyn.

Munken Einhards krönika som skrevs 15 år efter Karls död är till stor del en hyllningsskrift, den är positivt vinklad men ger inte intryck av att vara påhittad. Einhards bok gick snabbt att läsa eftersom varannan sida är på latin vilket jag hoppar över.

Derek Wilsons Charlemagne är förstås betydligt mer innehållsrik. Den ger en rätt god bild av både tiden och Karl som person. Förvånansvärt bra med tanke på att de bevarade skriftliga källorna torde vara ganska få. Boken innehåller tre delar som i grova drag behandlar Charlemagne mannen, kejsaren, myten. Den är illustrerad med färgbilder och kartor, ett släktträd över den karolingiska dynastin samt en praktisk historisk översikt åren 742-843 fördelad på rubrikerna Frankerriket, Bysans, Västlig kristendom och Islam. Engelskan är om inte direkt lättläst så i varje fall elegant, med utnyttjande av detta språks till synes oändligt rika ordförråd. Termer som t ex – fissiparation, incanatory, adumbrate, arcane – tvingar åtminstone mig att då och då anlita lexikon.


Karl den stores signatur år 790. KAROLVS kan utläsas av monogrammet i mitten. Karl var dålig på att skriva så det enda han personligen bidragit med (enligt Wikipedia) är det lilla v-et innuti det rombformade O-et i mitten. Hela texten lyder ”Signum Karoli gloriosissimi regis”

Andra bloggar om: , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i böcker, historia - samhälle. Bokmärk permalänken.

1 svar på Charlemagne

  1. Pingback: Eyvind Johnson: Hans nådes tid « Börjes konstblogg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


åtta + = fjorton