Jag läste nyligen en essä om Milan Kunderas konstsyn i Svenska Dagbladet. Enligt artikeln menar Kundera att estetiken måste stå ren från politik och ideologi; övertygelse och visshet fördunklar vår blick för de existensiella perspektiven. Kanske en onödigt hård men ändå sympatisk syn på konsten.
På något sätt tycker jag att Kunderas slutsats känns aktuell även gentemot den idébaserade samtidskonsten där det estetiska är förbjudet och dagsländefrågor och otillgänglig filosofi är de dominerande ämnena. Livet och existensen verkar ha förlorat sitt intresse hos samtidskonstnärerna. Filosofin har annekterat konsten, intellektet regerar, konst får absolut inte vara emotionell. Så trist!
Men konsten är faktiskt tvådelad, den verkliga konsten är visserligen i underläge just nu gentemot konceptualism, konstnärsforskning, postminimalism och liknande fånigheter, men den finns! Så om du vill se bra bildkonst besök Vårsalongen på Liljevalchs. Efter några års tröstlösa utflykter i den ointressanta konceptkonsten är Liljevalchs sedan förra årets Vårsalong tillbaka med den verkliga konsten och det med hög kvalitet. Det är bara att tacka.
 Nils Wåhlin: ”Inne är ute” |
För mig är det liksom på förra Vårsalongen Nils Wåhlin som står ut en aning. Bra måleri och ett lite tvetydigt tema. Framtidstron står inte högt i kurs efter 1950-talets framstegsoptimism, så man kan ju undra om bilden med Stureplan återerövrad av naturen är ett katastrofscenario eller en framtidsdröm. Kanske både och?
Några fler av mina favoriter:
 Jonas Berg: Utan titel |
 Niklas Asker: ”Gulliver resting” Diptyk |
Flera bra collage finns med på årets Vårsalong, som Jonas Bergs eller Morgan Stenmans liksom välgjorda akvareller, t ex Jan Dahlqvists surrealistiska bilder. Kanske är surrealism och fantasy på väg tillbaka.
 Karola Messner: ”Man in the Light of Evolution” |
 Lina Lofström: Ur serien -18 grader |
 Charlotte Sachs: ”Varslad – friställd?” |
Karola Messners träskulpturer är skurna ur ett enda stycke lindträ. Helt otroligt! Jag kommer att tänka på någon antik sarkofag eller Pergamonaltaret. Och Lina Löfströms foton av is är fantastiska. Charlotte Sachs blev en av mina favoriter redan på förra Vårsalongen.
Andra bloggar om: konst, utställningar, Vårsalongen, Liljevalchs
Tack snälla Börje! Jag måste genast gå dit. Orkar inte alltid inmundiga konst när man ligger i hårdträning. Fast det måste/borde man också försöka. Något år ska jag anmäla mig. Det känns som om allting är NYSS NYSS….
Dora: Det verkar bara bli färre konsthallar där man kan se bra måleri. Edsviks konsthall håller ställningarna fortfarande, och så en del gallerier förstås. Vårsalongen håller hyfsad kvalitet och bra bredd i urvalet. Jag skulle gärna se något av dina verk på en vårsalong.
Den bild som har titeln ”Lina Löfström Ur serien 18 grader” föreställer faktiskt Karola Messners skulptur på Liljevalchs och inget annat. Det vore bra om konstverket på bilden fick rätt upphovsman (kvinna!)
Jan: Lite mystiskt om bildtexterna hamnar snett. På min skärm är det rätt bild till rätt bildtext.
Kanske, kanske, kanske kan jag få komma upp till Stockholm på sportlovet. Hoppas i alla fall på det och då är ett besök på fotografiska gjutet. Nu var det länge sedan vi var i huvudstaden och abstinens börjar infinna sig.
Glömde! Den där bilden på igenväxta Stureplan associerar till boken jag just nu läser; ”Vägen” heter den. En välskriven men grym framtidshistoria.
Inga: ”Vägen” låter som Cormac McCarthys bok. Jag har inte läst den men sett filmen. Ruggiga saker.
Mmm det är Cormac Mc Carthys Vägen. Mycket välskriven skräck!