Sarah Moon på Fotografiska

Jag brukar inte bli speciellt imponerad av fotoutställningar. Dom brukar vara så tråkiga. Fram tills nyligen när Fotografiska i Stockholm slog upp portarna.

Lennart Nilssons bilder på ofödda som vi matats med i decennier via media fick ett helt nytt genomslag vid utställningen på Fotografiska. Och nu hänger där bilder av den för mig okända franska fotografen Sarah Moon. Och så förvandlas vanligtvis rätt tråkiga fotografiska avbildningar till konst. Huvuddelen av utställningen utgörs av svartvita bilder och dom är mycket bra. Särskilt när bilderna ställts samman till berättelser. Eller till och med infogats som delar i vägghängda installationer. Det ofta lite suddiga maneret framhäver det bildmässiga framför motivet. Effektfullt är också den repiga, patinerade ytan på många av bilderna och de ”trasiga” kanterna som ger en retrokänsla. Kanter som liknar akvareller där de pappersremsor som hållit papperet spänt på underlaget rivits bort. Kanske värt att prova att göra retroakvarell genom att bevara de skräpiga kanterna?

Men det som fångar mig särskilt är naturligtvis färgbilderna som via speciell teknik och troligtvis rätt omständliga processer mer liknar akvarell än foto. Mycket vackert.


Sarah Moon

Sarah Moon

Sarah Moon

Tydligen har Fotografiska på den korta tid det varit öppet nått samma antal betalande besökare som Moderna Museet. Förklaringen till denna publiktillströmning till ett nyöppnat museum tolkar jag som att folk som går på utställningar vill se bilder hellre än att mötas av otillgänglig filosofi. Så länge som skönhetsförbudet i konsten råder och en stor del av konsteliten vägrar uttrycka sig i måleri lär väl trenden fortsätta.

Andra bloggar om: , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, samtidskonst, utställningar. Bokmärk permalänken.

4 svar på Sarah Moon på Fotografiska

  1. Inga Magnusson skriver:

    När jag ser de här bilderna så förstår jag att nu måste jag planera för ett stockholmsbesök snart. Det har varit länge nu utan det. Himla trevligt om Fotografiska vågar visa bilder som konstpubliken uppskattar. Det krävs ju ett visst mod till det idag! 😉

  2. Börje skriver:

    Inga: Fotografiska är väl värt ett besök. Det brukar vara minst fyra ganska stora utställningar där samtidigt. Alltid är det något som faller i smaken. Och Moderna Museet har tydligen hakat på trenden med fotoutställningar, kanske påverkad av Fotografiskas framgångar. Nye chefen Daniel Birnbaum verkar gilla bilder trots att han doktorerat i filosofi, det bådar gott: mer visuell konst mindre skräphögar.

  3. Inga Magnusson skriver:

    Oj, har han doktorerat i filosofi? Det låter alarmerande. Men det kanske kan bli bra i alla fall, bara han fjärmar sig från de bajshögar och byggnadsställningar och masonitväggar som Bonniers ibland presenterar för sin publik (den lilla!).

  4. Börje skriver:

    Inga: Jo man kan ju hoppas att konsten blir en aning mer visuell. Men spelrummet för konsthallscheferna är nog tyvärr rätt begränsat. De verkar vara piskade att följa trenden, och den bestäms tydligen av vad som visas på internationella biennaler där urvalet görs av en sluten grupp curatorer. Konstvärlden tycker jag allt mer liknar en hemlig sekt.

Lämna ett svar till Inga Magnusson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


sju + ett =