Robert Henkes ”Transition Machine” på Färgfabriken är en utställning i min smak. Videokonst brukar inte vara något som imponerar på mig (händelselösa filmer i ointressanta ämnen på 14-tumsskärmar), men scenografin på Färgfabriken tillför något som får mig på fall. Den stora mörklagda hallen är upplyst enbart av de videoskärmar som hänger utplacerade som frukter i en nattlig djungel. Avgörande för upplevelsen är förstås också ljudillustrationen, ett inte obehagligt elektroniskt meditativt surr, som harmonierar med de långsamt skiftande bilderna på skärmarna. Det är svartvita eller aningen kolorerade foton av något industriellt, mekaniskt eller organiskt landskap, bilder som överlappar och glider in i och om varandra. Lite mystiskt. Mycket effektfullt.
Själva bilderna har ett starkt grafiskt uttryck som tilltalar mig. Skulle man få önska något så vore det en ytterligare förstärkning av scenografin som jag tycker annars är på rätt väg. Lite större bilder, möjligen projicerade, för att förstärka känslan av att stiga in i konstverket.
 Robert Henke: Transition Machine |
 Robert Henke: Transition Machine |
 Robert Henke: Transition Machine |
Andra bloggar om: konst, samtidskonst, utställningar, videokonst, Robert Henke, Färgfabriken
