 Cecilia Edefalk: ”Baby” 1986-87. (klicka för förstoring) |
Helgens visning på Bukowskis auktionshus ”Contemporary & Design” frontar med Cecilia Edfalks ”Baby” som förväntas bli ett av de verk av en samtida konstnär som kan komma att uppnå hittills högst försäljningspris vid auktionen senare i veckan. (Utropspris 6-8 miljoner kr).
Efter en rätt noggrann rundvandring, som i varje fall för mig, som konstupplevelse sammantaget överträffar mycket av det som exempelvis Moderna Museet normalt visar upp, måste jag hålla med om att Edefalks målning är något i särklass. Kanske förförs man en aning av det jättelika formatet (230×432 cm). Men det är sådant sug i den här bilden. Den är bra, men exakt varför den är så bra går inte att säga. Och just det är antagligen ett tecken på att det är konst av hög kvalitet.
På Bukowski visas just nu mängder av otroligt fina verk som egentligen tillhör rena samtidskonsthistorien. Billgren (såvål Ernst och Ola som Helena), Max Book, Gunnel Wåhlstrand, Karin Mamma Andersson, Lena Cronqvist, Meta Isaeus-Berlin, Linn Fernström, Jan Håfström, ja hela den nutida svenska konsteliten finns representerad. Dessutom mycket foto och design.
Lika bra är Stockholms Auktionsverks visning ”Nutida” som pågår samtidigt. Även här hänger som paradobjekt en känd målning av Cecilia Edefalk – ”En annan rörelse”.
Är auktionshusen på väg att ta över rollen som museer för samtidskonst? Genom att man hanterar enbart fysiska objekt, konst som går att sälja, förefaller auktionshusens kvalitetsvisningar bli ett slags fokus för den konstintresserade allmänheten. Varför plåga sig igenom konceptkonsten på Modernautställningen, Bonniers konsthall eller Tensta konsthall när man kan se den intressanta konsten gratis på auktionshusen?
Konceptualismens själva ursprung var väl en reaktion mot det kommersiella och dess utövares mål var att till varje pris undvika att skapa något som går att sälja. Försörjningsmöjligheten för dess utövare blir väl, antar jag, typ städjobb eller stipendier och exponeringen blir hänvisad till statsstödda institutioner.
Auktionshusen skyggar av naturliga skäl inte för det kommersiella, man förmedlar verk av konstnärer som inte skäms för att dom (förhoppningsvis) kan försörja sig på sitt yrke. Det är naturligtvis synd att inget av de astronomiska summor som verken säljs för kommer konstnärerna själva till del. Å andra sidan stärks väl konstnärernas varumärken.
Uppdatering: Missuppfattning av mig. Konstnärerna får faktiskt ersättning även från vidareförsäljning, t ex vid auktioner. Det regleras i EU-direktiv 2001/84/EC. Lättillgängligare är kanske Wikipedias sammanfattning i frågan.
Andra bloggar om: konst, samtidskonst, auktioner, konstauktioner, Bukowski, Stockholms Auktionsverk, Cecilia Edefalk
Droite de suite betalar konstnärerna provision på deras sålda verk.
Aha, det visste jag inte! Det finns tydligen ett EU-direktiv om ”följeersättning” vid vidareförsäljning av konstverk. Så bra, då tjänar ju faktiskt konstnärerna en liten slant varje gång deras verk byter ägare.
5% av försäljningspriset är en skitsumma i sammanhanget. Auktionshuset tar till exempel 12% provision på försäljningspriset samt inropsavgift (från köparen) 10% i det här fallet, vari ingår konstnärens del). Totalt kammade Bukowskis hem 1 298 000 kr på den här tavlan om jag har räknat rätt, varav konstnären fick 300 000 kr (enligt SvD).
Slutpriset blev tydligen 5,9 miljoner kr enligt SvD, alltså lite under utropspris. 300000 kr för ett verk Edefalk skapade under utbildningstiden på Konsthögskolan 1987 är i min värld knappast en ”skitsumma”, snarare en årslön. Klart att Edefalk gärna vill se att Baby cirkulerar igen – en årslön vid varje ny försäljning.
Jag visste inte heller att konstnären fick ersättning vid vidareförsäljning. Det är ju riktigt bra faktiskt. Och som Du skriver det kan ju generera en slant då och då och ge inkomster framöver för en konstnär. Tavlor som stiger i pris tenderar ju att komma ut till försäljning ibland.
Jag blir ju lite överraskad och imponerad av försäljningsutbudet. Jag vet inte hur de här tavlorna hänger men kan bara anta att det är trångt och plottrigt. De borde ha luft och rymd och ställas ut snyggt när de kanske för en enda gångs skull visas offentligt. Detta är första gången jag kollar på de här sidorna och kan bara konstatera att det är suveräna verk av de allra bästa. Skulle verkligen vilja åka till Stockholm o kolla på dem nu, sen försvinner de ju antagligen in i någon privat samling igen, kanske för alltid.
Baby är en tavla som slår mig också i magen, så där omedelbart fast jag inte sett den annat än bild. Den är helt enkelt bra konst, konst som inte låter sig förklaras och som ibland är det allra enklaste vid första påseende.
Jag tänkte välja ut några av bilderna och lägga ut på bloggen med hänvisning till källan men det kanske man inte får. De är ju eg för nya för det och har skydd men å andra sidan har ju redan försäljningen lagt ut dem. Vet Du hur det är?
Inga: Både Bukowski och Stockholms Auktionsverk (Nybrogatan, inte i Värtan) har kvalitetsauktioner av konst från olika perioder vid återkommande tillfällen, nån gång vår och höst. Alltid sevärt, även om de flesta av just de verk som visats nu senast väl knappast återkommer i cirkulation än på länge. Men det kommer ju nya, förhoppningsvis lika bra. Beträffande publicering av bilder kan jag inte ge några råd annat än att kontakta källan i osäkra fall. Museer t ex brukar ju numera vara rätt generösa med att lägga ut pressbilder.