Kommentarer till Modernautställningen 2010 igen – Varför den inte fungerar.

Av: Inga M

Inga M — Mon, 01 Nov 2010 03:39:45 +0000

Håller med om behovet av ett museum där innehållskonsten kunde häcka. Eftersom den lockar så få besökare och vänder sig till en initierad krets, så kunde man spara in på öppettiderna kanske, det räcker nog med en dag i veckan eller så, eller mindre. Det skulle nog inte bli trångt ändå. Det vi har idag med stora konsthallar som ekar öde och tomma är ju ett stort slöseri med knappa kulturresurser. Allmänna medel bör enligt min mening gå till konst som vänder sig till allmänheten. Helt ok ibland med annorlunda och smala utställningar som lockar få besökare, men den totala dominansen just nu inom både utbildning och utställningar blir bara absurd.

Klart Du ska ge Iggulden en chans till! Han är absolut läsvärd.

Av: Börje

Börje — Sat, 30 Oct 2010 11:27:40 +0000

Inga: Jag antar att konstvärlden tycker att de kommersiella gallerierna räcker för att tillgodose behovet av att visa ”den reella konsten”. Antagligen skulle inte den ”virtuella konsten” överleva utan offentligt stöd till museer och konsthallar.

Men du har rätt i att konstvärlden är ensidig i sin fixering vid idékonst, speciellt tydligt blir det på Modernautställningen som väl borde spegla lite bredd inom konstlivet, inte bara en sekteristisk trend utan intresse utanför den slutna konstvärlden. Min erfarenhet av konstlivet internationellt är begränsad, men visst är det mer varierat i t ex London eller Berlin än vad det är i t ex Stockholm. Här har vi Edsviks konsthall och förstås några gallerier att tillgå. Men när får vi se t ex Lars Lerin på Modernautställningen?

Det borde finnas ett filosofimuseum där idénissarna kan hålla till utan att behöva störas av en oförstående konstintresserad allmänhet.

Av: Inga M

Inga M — Sat, 30 Oct 2010 10:38:58 +0000

Jag läser och fnissar förstås åt det här navelskådandet. Roligast är Din beskrivning av de fåtaliga besökarna på utställningar av den här typen, de egocentrerade konstexperterna, utkommenderade skolklasser och förvirrade konstintresserade som undrar vad de har där att göra, osv.

Jag har inte sett utställningen och får väl heller inte anledning att se den eftersom vårt resande framöver går norrut, inte österut.

Det här väcker fler tankar hos mig, fler frågor;
Sen när blev MMs uppdrag så snävt att det i stort sett enbart skulle spegla innehållskonst? Det finns ju trots allt annan konst också idag.

Jag kan bejaka kombinationer av bild och text för att illustrera och bearbeta tankar / företeelser osv. Men jag förstår inte varför hela konstvärlden ska behöva ockuperas av just detta? Kan man inte ge de här text – bild-formerna egna fora istället för att försöka tysta ihjäl all konst som har formambitioner?

Det sägs alltså av konstföreträdare i Sverige att ”konstvärlden” just nu fokuserar på innehåll istället för form, men då undrar man hur egotrippad och navelskådande ”konstvärlden” (utbildningar , utställningslokaler) ska tillåtas bli och ändå leva på allmänna (statliga o kommunala) medel? För det man i huvudsak ägnar sig åt nu engagerar en mycket liten del av befolkningen. Jag har ju skrivit om det också, hur jag gått från publiktomma Bonniers konsthall till trängseln på Nationalmuseum.

Många frågor blir det. Svaren är få förstås!

Av: Börje

Börje — Thu, 28 Oct 2010 14:53:07 +0000

En reflexion med anledning av Marianne Lindberg De Geers artikel om Modernautställningen i DN 2010-10-27: Varför skulle egentligen verk av Lars Vilks, Anna Odell och Pål Holländer vara så viktiga att inkludera i utställningen som Lindberg De Geer hävdar? Deras kändisskap bygger på förmågan att med sina respektive berömda verk lyckats reta upp allmänheten och på så sätt göra de rätt omfattande reaktionerna till en del av "konstverket". De ursprungliga verken är ju i sig tämligen ointressanta. Det är gränsöverskridandet som är själva grejen, förmågan att reta upp folk, skapa mediaringar på vattnet, bli exponerad och efterfrågad. Det är väl den typen av "socialkritisk konst" som ML saknar, alltså helt i enlighet med den institutionella konstteorin där "konstverket" i sig saknar betydelse. ML citerar själv delar av Moderna Museets riktlinjer "MM ska visa, spegla, samla och bevara modern och nutida konst i alla dess former...", men hon liksom juryn har tydligen missat innebörden av dessa ord. Skulle Museet vilja skapa sensation så skulle man uppmärksamma den andra typen av konst, den essentiella, där verken själva, uttrycksförmågan och dess skapares skicklighet räknas. Men så kommer inte att ske. Modernautställningens jury kommer alltid att böja sig för den internationella trenden.

Av: Börje

Börje — Wed, 27 Oct 2010 08:32:56 +0000

C-G: Jo i princip har Lars Vilks rätt i att konsten idag prioriterar innehållet framför formen, men i praktiken fungerar det inte så. I varje fall sällan för min del, eftersom jag så ofta upplever samtidskonsten som i avsaknad av både form och innehåll. Det den vill säga går helt enkelt inte fram. Jag tror inte jag är ensam om att uppleva den här tomheten, men kritiserar man konceptualismen blir reaktionen oftast att man är för dum för att begripa. Och så kan det förstås vara, men varför får man inte istället ett försök till förklaring? En enda gång fick jag faktiskt det, när Anna Brodow på sin blog vänligt nog försökte förklara Helen Mirras verk: Mind of a rock på Bonnierskonsthall. Tyvärr blev jag inte mycket klokare av det, men insåg att det finns människor som faktiskt ser något jag inte ser i den här typen av konst. Den idéburna konsten har just nu övertaget över den essentiella gestaltande konsten. Men jag kan inte komma ifrån misstanken att väldigt mycket av det konceptuella egentligen är totalt ointressant eller i värsta fall medveten bluff. Ingen vågar ju kritisera den annat än möjligen i svepande formuleringar lika luddiga som verken i sig själva, så det går lätt att komma undan med bokstavligt talat vad som helst.

Av: Carl-Gustaf Wikstrand

Carl-Gustaf Wikstrand — Wed, 27 Oct 2010 07:40:08 +0000

Nu har det gått en natt av sömn och jag har funderat lite till. När du talar om bristen på GESTALTNING, så sätter du fingret direkt på problemet. Det fysiskt realiserade verket blir ibland i bästa fall en lam illustration, som egentligen inte tillför något av substans.
Ibland kan texterna vara intressanta, ibland är de invanda klichér som kan appliceras på vad som helst. Nu gäller detta naturligtvis inte all konst i vår tid, men det är inte helt ovanligt.
Lars Vilks påpekade i sin nyligen genomförda föreläsning i Uppsala att konstvärlden nu prioriterar innehållet framför formen.
Jag tolkar det som att konsten, eller det verkligt värdefulla i konsten, egentligen är en diskurs(något utslitet ord….), alltså någon sorts tankemässig process. Det är genom diskurser innehållet kommer fram. Det öppnar vägen för helt, eller näst intill,textbaserade konstverk.
Har man den här inställningen så framstår väl gestaltningen i fysisk form, med färg och form etc, som något sekundärt.
Och för anhängarna av gestaltning genom form och färg blir detta förstås problematiskt…..
Konstdefinitioner finns/fanns det gott om. En går ut på att ett konst ska ha något i stil med ”kulturellt signifant innebörd” och och att denna ska vara ”skickligt kodad i ett sinnligt verkamt medium”.
Och i vårt fall här är väl problemet att det sinnligt verksamma uteblir eller tunnas till utplåningens gräns…

Av: Carl-Gustaf Wikstrand

Carl-Gustaf Wikstrand — Tue, 26 Oct 2010 18:47:34 +0000

Hm, nu har jag tittat en gång till och det verkar som jag inte riktigt snappade vad som var katalogtext och vad som var ditt parodiska bidrag. Jag tolkade tydligen även katalogtexten som parodi, och det säger kanske en hel del….

Av: Carl-Gustaf Wikstrand

Carl-Gustaf Wikstrand — Tue, 26 Oct 2010 18:43:25 +0000

Jag har inte sett Moderna-utställningen än, men ska göra det så fort jag får tid. Tills dess: din parodiska konsttext var ganska rolig att läsa och jag känner igen mycket av mina egna reaktioner i dina…