Christopher Rådlund på Edsviks konsthall

Samtidigt som Roj Friberg ställer ut på Edsvik galleri Öst, har Christopher Rådlund vernissage på Edsvik Galleri Väst. Och det är ingen slump, utställningarna har beröringspunkter inte minst genom den dystopiska stämningen. Eller som Johan Lundberg skriver om Rådlunds måleri: ”dystopiska naturstudier i Prins Eugens och Arnold Böcklins fotspår”. Både Fribergs och Rådlunds konst karaktäriserar han med uttryck som ”filmisk estetik” och ”drömda världar”. Och de egenskaperna är säkert en anledning till att både Rådlunds och Fribergs konst tilltalar mig.

Christopher Rådlund: Sjostakovitj in memoriam
Sjostakovitj in memoriam

Om Friberg är en brunmålare så är Rådlund en konsekvent blåmålare. I varje fall på den här utställningen går nästan alla verk i en gråblå drömlik färgskala. Men det finns också musikaliska teman i bilderna, som i ”Sjostakovitj in memoriam” eller i ”Winterreise” som är en ”interpretation efter F. Schubert, parafras efter Munch am Meer av C. D. Friedrich”.

Christopher Rådlund: Stillhetens ö II
Stillhetens ö II
Christopher Rådlund: Winterreise
Winterreise

Förebilden till ”Stillhetens ö” är lätt att känna igen, det är en ”hyllning till Roj Friberg, parafras efter Die Toteninsel av Arnold Böcklin”.

Christopher Rådlund: Versailles
Versailles
Christopher Rådlund: Portal (St. Petersburg)
Portal (St. Petersburg)
Christopher Rådlund: Flodlandskap I
Flodlandskap I
Christopher Rådlund: Sensommarmoln
Sensommarmoln

”Sensommarmoln” är en av få målningar i ljusare färgskala på utställningen, och visst påminner den om Prins Eugens ”Molnet”.

Visst är stämningen aningen dyster, ändå gillar jag det drömlika och meditativa anslaget i Rådlunds måleri. Centraliteten i kompositionerna är ett litet brott mot konventionen som skapar spänning.

För mig har Edsviks konsthall blivit något av ett andningshål. Det är bara att tacka för alla bra utställningar!

Recension i SvD (ej på nätet) men på Anna Brodow Inzainas blogg här.

Andra bloggar om: , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, samtidskonst, utställningar. Bokmärk permalänken.

5 svar på Christopher Rådlund på Edsviks konsthall

  1. Fina bilder. Jag har många fundereringar kring dem. När det gäller exempelvis Sjostakovitj in memoriam frågar jag mig hur innehållet i bilden hänger ihop med Sjostakovitj. Jag vet att det finns konstnärer som ger sina verk titlar lite på en höft, men här är det kanske inte så. Det skulle isåfall finnas något i bilden som på något sätt kan knytas till tonsättaren ifråga: symboliskt, associativt, arketypiskt eller vad vi nu kan hitta på. Har du några synpunkter på detta?

  2. I ett tidigare inlägg om Ida Ekblad citerar du bland annat ur Sophie Allgårds recension: “Det är en typ av konst vi känner igen från en del offentliga miljöer, men det blir aldrig tillräckligt vilt eller problematiserande för att övertyga i en konsthall med spjutspetsambition.”

    Du skriver: Inte tillräckligt vilt eller problematiserande!? Jag tycker förstås att det är ett hälsotecken att spjutspetsen Bonnierskonsthall vågar öppna en aning för estetik.

    Hur tror du de här aktuella målningarna av Christopher Rådlund skulle ses ur ett ”samtidskonstperspektiv”?. Inte tillräckligt ”konceptuella” för esteticerande etcetc eller…..

  3. Börje skriver:

    CG: När det gäller Sjostakovitjbilden så är det första jag fäster mig vid naturligtvis den sovjetiska krokanskyskrapan som anger tid och plats. Sjostakovitjs 7:e och 8:e symfonier tycker jag har samma dystopiska, ödesmättade stämning som Rådlunds bild. Men naturligtvis är inte kopplingen uppenbar, bilden skulle kunna handla om helt andra saker.

    Rådlund är en företrädare för retrogardismen, den figurativa, ”klassicerande” konst som var föremål för en rätt upphetsad debatt förra året. Ur samtidskonstperspektiv är han därmed helt omöjlig. Och det är delvis därför, som outsider, jag tycker han är intressant. Mer än något annat eftersträvar väl samtidskonsten, vad jag förstår, att vara normbrytande, något man sällan uppnår numera eftersom koncensus om på vilket sätt man ska vara normbrytande är så stark. Rådlund däremot bryter verkligen mot normer, hans bilder är vackra, estetiserande som du skriver och föga konceptuella. Alltså det mest förbjudna.

    Men det här är naturligtvis liksom när det gäller Ida Ekblad min personliga smak, jag gillar helt enkelt konst som är vacker.

  4. Tack för att du lär mig om konstnärer som jag inte visste om! Wunderbar!

  5. Börje skriver:

    Ulrika: Vad jag förstår så utbildar du dig just nu i klassiskt måleri. Jag ser fram mot en utställning!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


nio + = tretton