Ernst Brunner: Hornsgatan

Ernst Brunner: Hornsgatan Ernst Brunner: Hornsgatan
Bonniers 2009, 364 s.
ISBN: 9100120359

Det som lockade mig att läsa boken var förstås en av huvudpersonerna: den traditionellt arbetande konstnären Dressler och hans strid med kulturredaktionen på Stora Tidningen och speciellt signaturen HEXE.

Jag läser boken först och recensionerna efteråt. Det är intressant att se hur spretiga omdömena är, också av en och samma recensent. Några omdömen som återkommer är kulturkonservatism, gubbgnöl, bögskräck, konservativ kverulans, men också Strindbergs Svarta fanor och det mästerliga språket nämns ofta.

Dressler är efter sin tid som konstnär, men till skillnad från den svala intellektuella samtidskonsten är han visionär, passionerad och framför allt hängiven sitt kall. Det är en man med färg i håret och hår på bröstet som ger allt för sin konst men som förföljs av extremfeministen HEXE på Stora bladet.

Brunner ger några historiska tillbakablickar på Hornsgatan som för mig mestadels faller ur ramen på den övriga berättelsen. Dock får vi en lektion i hängivenhet av några personer som offrat allt för sin konst; Victor Rolla som inför stor publik företar en ballonguppstigning med fallskärm en majdag år 1890 och förolyckas 19 år gammal; Aktrisen Sofia Dahl som brinner till döds på scenen medan hon fortsätter dansa efter att hennes tylldräkt fattat eld av en fackla. Dressler själv offrar sig på liknande sätt som en nutida Ikaros. Saga och realism blandas.

Det är visst på modet just nu att använda romanen som forum för personlig antagonism, och Brunners bok är väl på det sättet helt i takt med tiden. Brunners ”gubbgnäll” är kul att läsa, för visst har han rätt i mycket och det är inget tvivel om att boken är skriven med både passion och raseri.

”Hornsgatan” får *** 3 poäng.

Recensioner:

Mats Gellerfelt i Svd
”Det är helt enkelt en mästerlig roman, från det sublimt tänkvärda till det sanslöst underhållande och komiska.” – ”Strinberg skulle ha myst” – ”Extremfeminismen angrips och näteländet, där han gör upp med kränkande bloggar och narcissism. Massbilismen får sitt och – aj aj aj – den vulgära Prideparaden, i en satir som kommer att bli klassisk.”
Dan Jönsson i DN
”En kulturkonservativ spya…”
Christer Enander i Tidningen Kulturen
”Återigen lever Brunners språk, med märg och blod” men ändock: ”…bismak av slapp gubbsjuka”
Lars Gustafsson i Expressen
skriver främst med utgångspunkt från en jämförelse med Brunners tidigare roman ”Kocksgatan”.
Henrik Jansson i Hufvudstadsbladet ”Bögskräck”….”Konservativ kverulans som konst”
Ulf Lundén i Dalademokraten
”Denne Dressler tar heder och ära av en bestsellerförfattare som lystrar till namnet Jan Tjohou. En man som sålt 25 miljoner böcker men inte ”fått en rad i litteraturhistorien”. ”
Gunder Andersson i Aftonbladet
”…slår samtiden på käften”
Lite slarvig recension i Kulturbloggen
”Jag håller på att läsa Hornsgatan, har inte läst klart den”

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i böcker. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


två + = nio