 |
Maja Lundgren. Pompeji. Bonnier 2001, ISNB: 9100577529. 242 s. |
Maja Lundgrens bok ger en hel del fakta om Pompeji men den är väl främst litterär så man ska nog inte ha den som uppslagsbok. Ändå tycker jag den ger en på något sätt sann känsla av hur livet kan ha tett sig i Pompeji. Det är ingen sammanhängande berättelse, snarare korta nedslag i olika människors liv. Personernas namn är hämtade från graffiti på Pompejis byggnader. Duumviren, eller borgmästaren Publius Paquius Proculus har fått sitt namn bevarat till eftervärlden via inskrifter med uppmaningar att rösta på honom i valet och Lundgren vidareutvecklar historien. Snett emot Publius Paquius Proculus hus ligger Aselinas krog som också figurerar i boken liksom barflickorna Aegle, Maria och Zmyrna och många andra invånare i Pompeji vars namn finns på inskrifter på husväggarna. Stratovulkanen Vesuvius och en bortsprungen tiger har också roller att spela.
Boken är väldigt inspirerat skriven, både full av fakta och samtidigt med ett nästan poetiskt anslag som tilltalar mig. En recension på baksidestexten kallar boken hämningslös och det är sant, men sådant var kanske livet i Pompeji – alltså precis som nu. För att inte boken ska bli för grov återges det mesta snusket i latinska termer. Men en behändig översättning i klarspråk ges också till termer som fellatrix, fellator, fututor, fututrix, cunnu, cunnum lingere, fallare, cunnulingurum, cunnulingululus, lente impelle, pedicare och så vidare. – Nej jag kan inte latin annars skulle jag antagligen rodna, det är såna här ord som skulle dra upp besöksstatistiken på bloggen om de vore på något mer lättillgängligt språk.
Det var ju rätt länge sen boken kom ut men jag har faktiskt inte läst den förrän nu och det går inte att hoppa över den när jag nu håller på att läsa på om Pompeji. Den är för övrigt ändå mycket läsvärd. Och det som står om Pompeji verkar stämma med fakta så långt jag förstår. Men det där med tigern och Vesuvius kärleksbrev är nog lite överdrivet.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, antiken, Maja Lundgren, Pompeji
Jag älskade humorn i den här boken. Jag tycker att det var just det som gjorde det hela verkligt på något vis, som till ex. männen som grälar om vems solur som går rätt, eller middagen där någon inte orkar ligga och äta och därför sätter sig upp varpå de andra genast övertalar honom att lägga sig ner igen då de blir så stressade när han sitter!
Ja, det var en härlig bok.
Noémi: Jo den var kul!