Mycket av mediabilderna i vår omvärld signalerar strävan efter framgång. Gabi Trinkaus tycker att det vore naturligare att sträva efter överlevnad.
Gabi Trinkaus utställning på Galleri Andersson/Sandström riktar udden mot konstlade skönhetsideal, mot mediabilden av kropp och utseende och i dess förlängning plastkirurgin. Sitt arbetsmaterial hittar hon i mode- och livsstilstidningar som hon klipper sönder och sedan använder för att bygga upp till nya bilder där bit fogas till bit på underlag av en enkel blyertsskiss.
Går man nära bilderna syns att det visserligen är pappersbitar som avbildar hud, hår och kroppsdelar men de hamnar inte alls på sin ursprungliga plats eller ens på sin ursprungliga modell. Modepressen är enbart ett råmaterial för dekonstruerade kroppar. Trasiga småflickor tänker jag.
Porträttbilderna tilltalar mig av någon anledning ännu mer än de stående modellerna fast de också ger ett ganska ruggigt intryck. Är det egentligen porträtt av verkliga människor eller är de bara konstruerade av bitar från modevärldens glansiga ideal?
Från början var det egentligen collagetekniken och själva bilderna som lockade mig att gå på utställningen. Och tekniken är strålande. Men budskapet som bilderna förmedlar är lätt att ta till sig och resultatet är faktiskt ganska obehagligt.
Om utställningen: DN På Stan, Alltomstockholm, Kulturstan
Läs även andra bloggares åsikter om konst, utställningar, Galleri Andersson/Sandström, Gabi Trinkaus, collage, mode, utseende, kroppsfixering
