Kommentarer till Livsformer på Bonnierskonsthall

Av: Christine Ödlund: Thought-Forms « Börjes konstblogg

Christine Ödlund: Thought-Forms « Börjes konstblogg — Thu, 16 Dec 2010 12:41:36 +0000

[…] går inte att undvika en jämförelse med utställningen Livsformer på Bonnierkonsthall. Där Toe Greenforts plastflaska och suddiga stillastående video Closed Biosphere för mig är […]

Av: Börje

Börje — Tue, 13 Oct 2009 14:16:19 +0000

Jonas: Naturligtvis såg jag både Averys jättehuvud och stora akvareller som väl om jag minns rätt skulle associera till främmande världar eller något liknande. Betecknande nog är det en bild på skulpturen som illustrerar de flesta publicerade artiklar om utställningen, den och orkideerna. Inte förvånande, för vad annars finns det som egentligen illustrerar det tankegods som väl ska finnas där men som jag inte förmår uppfatta? När det gäller Averys hänvisning till främmande världar så slog det mig hur mycket mer fantasieggande redan SF-litteraturen på 50- och 60-talet behandlade detta ämne. Eller varför inte t ex H R Giger eller Mathias Snygg. - Illustrativt, visst och så får det ju inte vara i samtidskonsten, då kan ju idén bli alltför uppenbar och banal och därtill tillgänglig för vanliga dödliga! De stora grå akvarellerna är väl medvetet taffligt utförda, till vilken nytta är verkligen obegripligt. Märkligt nog så annonserar man på helsidor om familjedagar med visningar för barn av utställningen. Stackars ungar! Kanske är det en sån visning jag borde gå på.

Av: Jonas

Jonas — Fri, 09 Oct 2009 19:39:18 +0000

Var på uställningen idag, förstår visserligen att den konceptbaserade samtidskonsten kan kännas svårtillgänglig och ”hafs/slafs”. Jag har själv svårt för den, då jag ibland känner att den blir lite väl intern (med allehanda referenser till post-modern konst). Samtidigt tycker jag att den erbjuder en hel del intressant ”tankegodis” för min del. Att påstå att utställningen helt saknade det klassiska hantverksinslaget är lite av en överdrift, tänker främst på skotten Charles Avery teckningar/måleri i det ”stora rummet”. För att inte tala om det gigantsika huvudet.. otroligt mäktig skulptur! Missade ni den?

Av: Börje

Börje — Mon, 21 Sep 2009 19:09:14 +0000

Inga: Jag kallar det i varje fall konceptkonst, dvs ”konst” där själva det fysiska konstverket är underordnat eller inte alls behövs och poängen, om det finns någon, egentligen ligger enbart i idén.

Jessica Kempe har recenserat även denna utställning, denna gång utan rasbiologisk vinkling, däremot blir jag inte särskilt mycket klokare av hennes recension. Den beskriver verken men säger väldigt lite om hur dom kan tolkas. Kanske skulle man begripa något om man orkade läsa utställningskatalogen (den är jättetjock), men varför behövs utställningen överhuvudtaget i så fall om det räcker med text?

Av: Inga M

Inga M — Mon, 21 Sep 2009 17:57:30 +0000

Jag skrev glatt om Bonniers konsthall när den hade öppnat. Då fanns Mamma Andersson -bilder (rätt namn?) där och de var inte fel. Sen var jag imponerad av de kitschiga lamporna i kafeterian. Med det i minnet har jag återvänt dit någon gång per år, varje gång med nya förhoppningar.

Det har dock varit till i stort sett publiktomma lokaler och intetsägande konstutställningar. Den senaste i våras (?) bestod bl.a. av färgad masonit som publiken skulle riva i stycken och slänga på golvet, en byggnadsställning att kliva igenom, och några skithögar av varierande storlek. Jag svor på att det skulle bli mitt sista besök där, jag har gett upp mina försök att träna upp ett mitt konstseende för hafs- och slafskonsten.

Är konceptkonst rätt beteckning på eländet? Jag är för okunnig för att veta. I brist på korrekt sammanfattande begrepp så väljer jag att för mig själv benämna det hafs- och slafskonst, eftersom det inte kräver ett grundläggande kunnande i konstnärligt hantverk alltså kan vara hafsigt och snabbt producerat, slafsigt eftersom det ofta sysslar med lite slabbiga, äckliga kroppsdelar, kroppsvätskor, djurrester, mögel, förruttnelse, kiss och bajs och dylikt.