Måleriet lever!

Det figurativa måleriet har hållit 2000-talet i ett järngrepp skriver Sophie Allgård i SvD 28 augusti och naturligtvis sätter jag morgonkaffet i vrångstrupen. Lever vi på samma planet undrar jag som givetvis automatiskt associerar till sommarens figurationsdebatt. Men det visar sig att det Allgård avser inte är den lilla utställningen på Edsvik konsthall med några bilder i klassisk teknik som fick kritikerna att flyga i taket, utan nån annan slags figurativt måleri, antagligen ironiskt postmodernistiskt och det är denna trend som nu enligt artikeln bryts av ett antal utställningar med abstrakt måleri. Så jag ger mig ut på en mindre gallerirunda och visst upptäcker jag en hel del intressant abstrakt måleri och målade bilder överhuvudtaget – måleriet lever!

Lubos Janota
Lubos Janota. Landscape
Lubos Janota
Lubos Janota. Landscape
Lubos Janota
Lubos Janota. Landscape

Lubos Janota ställer ut på Konstakademien på Fredsgatan. Dukarna (eller papperen) är gigantiska, och det är verkligen måleri i min smak, mestadels abstrakt men det går att ana sig till verkliga landskapselement på en del bilder – om man vill. Fler bilder här.

Karl Momen
Karl Momen: Anthony and Cleopatra
Karl Momen
Karl Momen: Electra

Huvudutställningen på Konstakademien upptas av Karl Momen som väl är mest känd för den jättelika betongskulpturen Tree of Utah. Utställningen innehåller en stor retrospektiv samling måleri och en del skulptur. Påfallande många målningar har titlar från Shakespeare och operavärlden. Det jag fäster mig vid är några bilder med antik förebild.

Erik Jeor
Erik Jeor: VHS Dream

Magnifika byggstenar är rubriken på Sophie Allgårds artikel om Erik Jeors utställning på Angelika Knäpper Gallery. Och så kanske man kan se det eftersom utställningens titel Quark, anspelar på universums minsta byggstenar. Det första jag kommer att tänka på är väl annars Maya Rygaards stora akvareller i liknande teknik, men enligt min uppfattning med ett betydligt friskare anslag. Nu behöver väl en målning inte vara direkt ”snygg” för att vara bra men Jeors bilder gör på mig ett lite oroligt, obestämt intryck, särskilt de mer färgglada med påmålade detaljer, de näst intill monokroma är bättre.

Sigrid Sandström
Sigrid Sandström: Utan titel

Anna Brodow Inzaina skriver i SvD om Sigrid sandströms utställning ”Cut Out” på Galleri Gunnar Olsson. Metoden är trompe l’oeil med avmålade collage som motiv, alltså en verkligt klassisk teknik. Här är det pappersbitar och tejpremsor som inte självaste Yrjö Edelmann skulle kunnat göra bättre. Men det är något visst med de stora vita eller svarta ytorna, en slags tomhet som ger bilderna en extra dimension.

Så visst går det att skapa bra konst utan att vara gränsöverskridande eller speciellt nyskapande. Kanske det ibland räcker med att vara personlig?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, samtidskonst, utställningar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ sex = tolv