Skattkammarön

Skattkammraön

Momentteatern i Gubbängen fortsätter sin serie nidbilder av engelska viktorianska romaner med att ta livet av Robert Louis Stevensons Skattkammarön. Och som vanligt är det lekfullt, elakt och vansinnigt kul. Minnesvärda insatser görs av bland andra Matthias Olsson som Jim Hawkins och Eva Rexed som John Silver. Scenogarfin liknar i vanlig ordning mest en urspårad efterfest på dagis. Kanske är föreställningen med sina tre timmar aningen för lång även om det aldrig blir tråkigt. Regin innehåller några detaljer som åtminstone för mig är anmärkningsvärda. Dels det spektakulära sättet att skrapa en trisslott som verkligen förhöjer spänningen, dels en kreativ användning av videokameran som förflyttar föreställningen ända ut på torget och till den intilliggande puben.

Några reflektioner:

– Föreställningen väcker till liv detaljer i boken fast det är ett halvsekel sen jag läste den. – Läser folk fortfarande Robert Louis Stevenson? Skulle jag fortfarande uppskatta honom idag?

– Momentteatern gör det naturligtvis lätt för sig genom att i sann negativistisk anda angripa ett verk från 1883, som om det skulle vara en överraskning att det har hänt något i världen sedan 1800-talet.

– Att dra in Hitler i sjuhövdad version i historien känns lite långsökt. Skattkammarön påstås ha varit Hitlers favoritroman – jag som trodde att han helst höll sig till den tyske indianboksförfattaren Karl May.

Som SvD skriver är det fråga om en ”uppgörelse med godheten, eller uppdelningen i onda och goda”. Relativiseringen fortskrider således oförtrutet. Och vanligtvis har jag inte mycket till övers för den ironiska generationen, men på Momentteatern har dom faktiskt humor så den här gången är allt förlåtet.

För en tid sen såg jag Gösta Berlings saga på Uppsala Stadsteater. Jag har inte läst boken och trodde i min oskuld att jag genom att se pjäsen i någon mån skulle kunna ersätta den bristen. Så blev det förstås inte. Mest minnesvärt från den versionen av ett klassiskt verk var hur skådespelarna åkte kana på magen över scengolvet indränkta i strilande vatten.

Kanske är det kul att avliva förhatliga klassiker men någon gång skulle man ju också vilja få sig till livs en positiv tanke.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i scen och teater. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skattkammarön

  1. Per Grunditz skriver:

    Bra blogg Börje, det verkar nästan som en liten utveckling nånstans i undre Sverige att inte bara göra konsten mer begriplig, utan även beskrivningen av den. Och det tycker jag du lyckas med, så den här bloggen ska jag följa! Besök gärna min egen om du får tid över.

    //Per Grunditz

  2. Börje skriver:

    Per: Tack! Har tittat in på din blogg. Att du vågar dig på att bara nämna Odd Nerdrum i en bloggpost tyder på ett öppet och självständigt estetiskt sinne. Intressant.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


tre + = elva