 Museo dell’Ara Pacis från entrésidan |
 Interiör Museo dell’Ara Pacis |
Ara Pacis Augustae är ett fredsmonument invigt av senaten den 30 januari år 9 fvt till firande av freden som följde efter kejsar Augustus segrar i inbördeskrigen.
Själva den nya museibyggnaden, Museo dell’Ara Pacis, som härbergerar det flyttade och hopplockade Ara Pacis är ett verk från 2006 av amerikanen Richard Meier. Byggnaden har blivit häftigt omstridd men muséets utformning följer troget Meiers tidigare museibyggnader med vita släta ytor och former staplade likt tårtkartonger, så någon överraskning kan det färdiga verket knappast ha varit för beställarna. Den nytillträdde borgmästaren i Rom Gianni Allemanno har emellertid med stöd av undersekreteraren för kultur lovat att riva byggnaden.
Möjligen skulle den spanske arkitekten Rafael Moneo fallit kritikerna mer i smaken – hans Museo Nacional de Arte Romano i Mérida känns kanske med sina tegelväggar och romanska valv lite mer ”antikt” – möjligen med en viss disneyvarning. Moneo är ju en lyhörd arkitekt som böjde sig för beställarkraven i Stockholm när han ritade Moderna Museet på en plats som var så känslig, så känslig så. Resultatet blev ett museum som inte syns överhuvudtaget och det var väl så man ville ha det. I Stockholm får absolut ingenting sticka ut, kanske inte i Rom heller.
Nu tycker jag förstås inte att Meiers byggnad i Rom är så dålig. Folk får väl vänja sig, någon rivning har jag svårt att tro att det blir. Vettigare vore att göra nånting åt det beklämmande tillstånd som Augustusmausoleet befinner sig i. Det står alldeles nära Ara Pacis inträngt mellan kontorshus och parkerade bilar, inhägnat av hönsnät och kaotiskt överhöljt av vildvuxen grönska. Det borde rutas upp och göras tillgängligt.
 Ara Pacis |
 Augustus mausoleum |
I varje fall upplevde jag kontrasten mellan det antika Ara Pacis och dess modernistiska inneslutning enbart positivt. Det är som om ett rymdskepp från en främmande värld tagits om hand i ett laboratorium för detaljstudier av dess besättning av aliens från den exotiska romarkulturen.
 Ara Pacis |
 Ara Pacis |
Utöver själva fredsaltaret finns inte mycket att se i museet. Vid utgången leds man genom en underdimensionerad museibutik. Roms museer rymmer sällan något kafé, däremot finns ofta bra museibutiker. Hade jag fått välja skulle butiken ha fått växa på bekostnad av den gigantiska entréhallen. En svaghet i byggnaden, eller möjligen i min fattningsförmåga, är att tillfarten till undervåningen med plats för separatutställningar var så pass dold att jag inte upptäckte våningens existens förrän från utsidan när jag lämnat museet.
Uppdatering 2009-02-11
I dagens SvD beskriver Barbro Santillo Fritzell hur Ara Pacis i ett ljusexperiment några dagar kring nyår kunde beses med bemålning i stället för den vita yta som all antik marmor i skulpturer och byggnader numera visar upp. Synd att man inte var där, för visst är det så att både skulpturer och byggnader i det antika Rom och Grekland var bemålade i ofta ganska grälla färger. Det är något som fallit i glömska fast det är ett känt faktum sedan åtminstone 200 år. Men nu ska det bli ändring, vilket understreckaren i SvD förtjänstfullt belyser. Se även intressant inlägg i ämnet av Venanzio.
Andra bloggar om: antiken, Rom, romarriket, Ara Pacis, museer, Augustus mausoleum, Richard Meier
Tackar för en intressant beskrivning. ”…..antikt med Disneyvarning..” var ett läckert uttryck!
Hej Börje! Vad avundsjuk jag blir på dig! Fina bilder, jag har aldrig varit i Rom men hoppas att komma dit snart. Historiens vingslag verkar finnas, eller höras, där.
Eva: Ja nog vilar historiens vingslag över stan. Rekommenderar ett besök, intressant även i nutid.
Pingback: Ara Pacis i färg « Börjes konstblogg