Bohuslän Big Band, Nisse Landgren, Victoria Tolstoy och alla andra hotshots får ursäkta men störst intryck på årets jazzfestival i Sandviken gjorde denna fullkomligt osannolika septett mässingsblåsare från Österrike, Mnozil Brass.
 |
 |
Mnozil Brass startade i universitetsmiljö för 15 år sen och det studentikosa inslaget märks fortfarande tydligt. Mitt i alla gapflabb som gruppens pantomimer och sångnummer genererar ska man inte glömma den virtuosa tekniken. Kan mässingmusik bli mer avancerad än så här. Jag tvivlar. Smakprov på youtube.
 Rigmor Gustafsson, Magnus Lindgren och Riltons Vänner |
 Theresa Andersson, gediget fotarbete med kontrollerna |
 Kalle Moraeus & Bengan Janson, mer folk än jazz, men mycket bra |
 Visst är det kul med alla sorters musik, men detta förvärrade tyvärr min tinnitus |
Den flesta inslagen på festivalen var minnesvärda. Gävleborgs läns ungdoms big band, GUBB gjorde sin sista spelning efter fyra års hård drill i musikgymnasiet. Tonåringar som låter helt professionellt. Det finns verkligen hopp om den svenska skolan om man kan producera sån här kvalitet.
Festivalpubliken var talrik och entusiastisk, kanske lite beroende på att man breddat repertoaren väl utanför jazztemat. Gott så, bara man inte spårar ut i total mainstream som verkar bli fallet med Stockholms jazzfestival. Jag tycker det är kul med det lite smala och djupa, där man kanske har chans att även möta det udda.
Andra bloggar om: musik, jazz, musikfestivaler, jazzfestivaler, Sandviken, Bangen Jazz, Mnozil Brass, Rigmor Gustafsson, Magnus Lindgren, Theresa Andersson, Kalle Moraeus, Bengan Janson, Rongedal, Gävleborgs Läns Ungdoms Big Band, GUBB
Låter kul och härligt och mångfald-igt! Fina bilder! Kul att du gillade Citronlunden (som heter Citronträdet på hebreiska och arabiska). Bra att sådana filmer görs.
Eva: Jo det var en rätt lagom blandning i Sandviken tycker jag.
Angående Citronlunden så har du nog skrivit bättre om filmen än jag skulle kunna göra. Obegriplig konflikt som filmen belyser bra.