Antagligen är det ett ålderssymptom, men ju mer tröttsam ”samtidskonst” jag ser desto gladare blir jag av salongerna på Edsvik. Årets höstsalong omfattar verk av 93 konstnärer från hela landet. De utställda verken är knappast varken trendiga dagssländor eller pretentiösa provokationer. Men det är bra bild och form. Och trots en del varierande kvalitet uttryckt i måleri, grafik och skulptur oftast något man gärna vilar ögonen på eller mediterar inför.
Några bilder jag fastnade för:
 Lars Kling: Park |
 Gunnar Haller: Do You Wanna Dance |
 Stefan Edström: Två |
 Agneta ljungberg: Vandring 3 |
 Kristie Ekelund: Reservat 3 |
Guldmåleriet är tillbaka via Lars Klings ”Park” och Gunnar Haller träffar rätt i tiden lagom till konkretistutställningarna med Bertling på Moderna Museet och Carlsund på Liljevalchs. Agneta Ljungberg verkar ha tittat närmare på Arne Isacssons akvarellmonotypier, men varför inte, den tekniken tål att föras vidare. Överhuvudtaget finns många akvareller med på höstsalongen, och av konstnärer utanför det vanliga elitstallet när det gäller akvarell. Allt är därför kanske inte heller av toppkvalitet men alla bilder tycker jag ändå håller för en utställning av det här slaget.
Andra bloggar om: konst, utställningar, måleri, skulptur, Edsvik konsthall
Det ser ut som väldigt fina oljor/akryler. Inte sant? Du missade dock Sarisens tavla (en mig närstående persons). Är det stora bilder, ja utom akvarellen förmodligen.
Lars Klings Park blir min favorit här!
Dom fem bilderna ovan är inte nödvändigtvis dom bästa, bara såna jag av någon anledning fastnade för. Sarisen? Nej den såg jag inte. Överhuvudtaget inga för mig kända namn på utställningen med ett enda undantag. Landet är fullt av duktiga konstnärer!