Guldmåleri

Leon Battista Alberti skriver i mitten av 1400-talet: ”Jag önskar inte att man använder guld, det är i stället mer beundransvärt och lovvärt för målaren om han kan imitera guldets sken med hjälp av färger.” Citatet återges i SvD 070824 i en artikel av Carl-Johan Malmberg: ”Rembrandt och guldfärgen”. I samma artikel framgår att det gamla medeltida sättet att måla med riktigt guld kom på modet igen först på 1800-talet och slog igenom på allvar med Gustav Klimts ”Pallas Athene” från 1898.

Gustav Klimt: Pallas Athene
Gustav Klimt: ”Pallas Athene”

Jag som alltid i hemlighet beundrat detta slags prunkande guldmåleri – så fullt av ”materialitet” – blir naturligtvis upplivad av att det uppmärksammas.

I en annan artikel i SvD 070824 kommenterar Carl Johan de Geer begreppen teknik och kvalitet med Bob Dylan-citatet: ”Kvalitet har inget att göra med teknik. Det måste komma från själen och inte bara vara något man lärt sig”. Så bra! Visst kan man lära sig immitera guldets sken utan att använda guld, men det är bara teknik. Kvalitet är något helt annat.

Andra bloggar om: , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, konsthistoria. Bokmärk permalänken.

3 svar på Guldmåleri

  1. Inga M skriver:

    Den här målningen har jag aldrig sett så vitt jag vet. Var hänger den? En mäktig bild är det, guld är inte fel, i rätta händer då förstås!

  2. Börje skriver:

    Inga: Pallas Athene lär hänga på Historiska museet i Wien. Klimt använde ju överlag mycket guld liksom flera av hans samtida. Nu är det ju inte nödvändigtvis äkta guld, det finns, i varje fall idag, billiga pigment som är så gott som likvärdiga.

  3. Pingback: Börjes konstblogg » Höstsalong på Edsvik konsthall

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ ett = sex