Kommentarer till Conn Iggulden: Kejsaren

Av: carulmare

carulmare — Fri, 24 Oct 2008 09:11:48 +0000

Jag förlåter nog också Conn Iggulden.:)

Brutus var betydligt yngre än Caesar, så han kan inte ha varit en barndomsvän… men Conn Iggulden gav mig en ovanligt bra historia. Om han inte är så noga med fakta, så verkar han vara en stor mänskokännare. Han fick mig att förstå inte bara varför Brutus gjorde som han gjorde utan också hur det kändes. Hans historia var kanske inte helt sann… men den kändes så. Den kändes trovärdig.

Man skulle kunna fråga sig: vad gör vi med en historia som bara är en samling fakta som det inte går att förstå, som det inte finns mening i? – Fast jag tycker nog att det var rätt och på sin plats att Conn Iggulden berättade om sina avvikelser.

Av: Börje

Börje — Tue, 24 Jul 2007 09:44:11 +0000

David: (1) Jag förstår din irritation. Det är klart att det kan skapa rätt mycket förvirring att medvetet förfalska historien. Själv läste jag böckerna som ren fiction och försökte bortse från påhitten.

(2) Till bilden hör väl förstås att Galliska stammar tidigare invaderat Rom, så kanske såg man erövringen som en pacificering av Gallien där Caesar lär ha avlivat en miljon människor. En trygg fredlig samexistens var förmodligen inte ett alternativ i dåtidens tänkande. Den starkare har väl alltid tagit sig den rätt han ansett sig behöva. Då som nu tror jag knappast man brydde sig särskilt mycket om rätt eller fel när det gällde att trygga den egna säkerheten, eller som i romarnas tankevärld att vinna ära.

Av: David

David — Tue, 24 Jul 2007 00:10:28 +0000

Caesar var något av sin tids George W. Bush när han förklarade Gallien ”passiviserat” och därmed gav sig själv (och den romerska republiken) fria händer att intervenera i varje liten byfejd i området utan att det kunde kallas aggression. Betänk detta när ni läser om ”Gaius” och den fullständigt fiktiva relationen med ”barndomsvännen” Brutus… Hur kan man hitta på nåt så dumt???

Av: David

David — Tue, 24 Jul 2007 00:03:03 +0000

Skräp. Jag fattar inte vad poängen är… Varför skriva ”historiska” romaner om man tar bort så mycket av de etablerade historiska fakta att det helt enkelt skulle kunna handla om en ren fantasi? Iggulden kunde lika gärna ha skrivit om Aliens från yttre rymden. Att säga att det här är ”baserat på Caesars liv” är rent marknadsföringstrams. Det är 90% fantasi.