Förfärligt vulgo på Nationalmuseum.

Omtänksamt nog varnar Nationalmuseum minimalister för visst obehag inför uställningen ”Förfärligt härligt” som handlar om 1800-talsdesign. Och nog är väl utställningens keramikprodukter med få undantag rena skräckupplevelsen för en estet.

I Dagens Nyheter drar Bo Madestrand paralleller mellan 1800-talets eklekticism och nutidens ”postmoderna citatkonst” och det är inte svårt att se någon slags fulhetssträvan under båda perioderna även om trenderna idag kanske är mer varierade. Kanske är det underblåst av experimentlusta, lekfullhet och ökade tekniska möjligheter att kombinera material och motiv: ”det här går att göra – alltså gör vi det”.

Liksom 1800-talets eklekticisism avlöstes av den fina och unika jugendstilen kan man kanske hoppas att 2000-talets vulgodesign så småningom mynnar ut i något att vila ögonen på. Och att det i så fall blir lite långvarigare än den alltför korta jugendperioden.

Andra bloggar om: , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i konst, utställningar. Bokmärk permalänken.

7 svar på Förfärligt vulgo på Nationalmuseum.

  1. Inga M skriver:

    Himla bra artikel i DN! Jag klickade vidare här i
    Din blogg och läste den. Hade inte läst den förut.

    Jag har inte sett den här utställningen på National-
    museum förstås och jag vet inte om vi hinner se den
    heller innan den packas ner. Men visst är det ok att
    en utställning också har ett undervisande syfte så som
    jag upplevde blomsterutställningen. Det fanns då en chans
    även för oss som inte är så konstkunniga att förstå
    bilderna och föremålen, se dem i deras sammanhang.

    Sen kan jag vara svag för kitschigt svulstiga föremål
    Gillar att se något enstaka i riktigt minimalistiska miljöer!
    Som ett utropstecken, som en motpol, som en påminnelse
    om hur det skulle ha kunnat vara (hemskt!) om det hade
    varit 1800-tal. Det är först i jämförelsen som det
    minimalistiska och funktionella kommer till sin rätt på något sätt.

  2. Börje skriver:

    Inga: Jag kan hålla med dig om att enstaka kitsch kan vara ganska kul i rätt miljö. Och detaljarbetet i många av 1800-talsföremålen är imponerande, även om jag personligen tycker det mesta på Nationalmuseums utställning är fruktansvärt fult.

    Keramikens former är smaklösa, oproportionerliga och opraktiskt ofunktionella, motiven ofta så pillrigt detaljrika att dom inte går fram riktigt på en keramikvas. Det finns dock en del växtornament som jag tycker är tilltalande och passar in bra.

    Men själva utställningen är sevärd – en i raden av bra pedagogiska tema-utställningar på Nationalmuseum.

  3. Jag fruktar emellertid att utställningen kan befästa mångas inom dagens talrika modernistmajoritets fördomar om äldre stilar och epoker.

  4. Börje skriver:

    Lars Anders: Klassisk konst och form av god kvalitet kommer nog alltid att uppskattas, fast smaken kanske går lite i vågor.

    Även om jag personligen tyckte själva föremålen på Nationalmuseums 1800-talsutställning var mestadels ganska fula, så var själva utställningen bra. Och Nationalmuseums temautställningar under senare tid verkar ha dragit bra med folk. Äldre konst har nog inte förlorat sin dragningskraft.

    Själv är jag ganska trött på den trendiga samtidskonsten (konceptkonst, händelselösa videos, obegripliga installationer) som i huvudsak handlar om samhällsfilosofi utan något försök till konstnärligt uttryck. Jag har inget annat namn för detta än ”Den internationella samtidskonsten, DIS” med Lars Vilks terminologi. I dessa kretsar är till och med modernismen ett skällsord och beteckning för bakåtsträvare. Effekten på mig är i varje fall att jag blivit mer intresserad av äldre konst. – Om vägen framåt verkar blockerad får man väl backa och titta bakåt ett slag.

  5. Inga M skriver:

    Börje, Du uttrycker detta så bra! Att ju mer vi tvingas på av blod, skinnbitar,
    kiss och bajs i nutida ”konst”, desto mer blickar människor tillbaka. Man söker
    ju på något sätt en motpol för att få ett jämnviktsläge (den klassiska eftersträvade homeostasen). För min del känns det som
    ett stort behov av att kolla bakåt när det nya är motbjudande och framför allt
    ointressant. För konst som erbjuder något motbjudande kan ju också vara bra, ha
    något att berätta. Jag tänker ju osökt på D. Bengtsson som har kontroversiella
    ondskefulla symboler i sina bilder. Han är utställd just nu i Karlstad. Måste se
    den utställningen även om jag inser att jag kommer att bli besviken.
    Utställningen på Moderna var så bra att den är svårslagen och allt annat blir blekt.

  6. Om inte för annat så skulle jag gärna åka till Stockholm bara för att få se den här utställningen.

  7. Börje skriver:

    Pethra: Du har på dig till den 24 februari 2008. För en inredningsintresserad är utställningen ett måste gissar jag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


sex + = elva