Akvarell: ”Palatinen II”, April 2007 ca 27×17 cm.
Andra försöket. Bättre än det förra men inte bra. För lite svärta. Förenklat men fortfarande för mycket petiga detaljer. Panoramalandskap ligger nog inte för mig!
Andra bloggar om: akvarell
Kategorier
- allmänt (56)
- bloggning (24)
- böcker (194)
- film och TV (69)
- historia – samhälle (208)
- 1800-1900-tal (45)
- antiken (103)
- förhistoria (9)
- samhällsdebatt (40)
- konst (355)
- arkitektur (27)
- konsthistoria (108)
- konstteori (27)
- samtidskonst (181)
- utställningar (247)
- mina bilder (166)
- musik (65)
- scen och teater (31)
Blogroll
Kategorier
Arkiv
Meta
-
Det börjar dra åt Lerins mörka ljus i Din bild. Jag tror visst att
panoramalandskap ligger för Dig!
Inga: Jag tackar och tar åt mig av dom orden! Det har inte blivit så mycket målat på allvar
på sista tiden. Jag får skärpa mig!
Spännande, nog tror jag att panoramalandskap är din grej. Motljuset med aningen av färg av det som befinner sig i skugga ger en känsla av mystik och stillhet. Här skulle jag gärna stanna till för att drömma mig bort. Sluta inte måla denna typ av motiv.
Mvh Inger
Inger: Jag har alltid tyckt att stora panoramalandskap är en utmaning. Samtidigt är det antagligen ett av de vanligaste motiven för en hel armé av akvarellmålare. Kanske just därför som det är svårt att få till något tillräckligt originellt eller uttrycksfullt? Att göra något starkt av det banala?
Färgen hos det som befinner sig i skugga är som du skriver extra intressant. Mystik? – Har jag inte tänkt på! I varje fall är ljusbehandlingen viktig i landskapsmåleri. Fel ljus och allt faller platt som en kuliss.