”Mitt hjärta brister” på Folkoperan


Foto: Mats Bäcker

Kanske är det inte första gången som man gör ett försök att sammanföra högdramatisk operamusik med vardagsrealism? Men Folkoperan i samarbete med Norrlandsoperan och Riksteatern gör en verkligt lyckad iscensättning av operarepertoarens många höjdpunkter i vardagsdramatisk miljö bland strykbrädor, kylskåp och tvättfat. Det är allt från Henry Purcell till Puccini, Verdi, Offenbach, Rossini, Bizet, Gluck, Mahler, Brel och Wagner och många fler. Man samlar det bästa av arior och körer men slipper tråkiga recitativ och mellanspel. Det är sång, dans och mycket kroppsspråk, både pedagogiskt och engagerande, det är verkligen vardag, men i denna ryms allas vår dramatik.

Fyra poäng **** (det är bra betyg på min operapoängskala)

Andra bloggar om: , , ,

Om Börje

Kulturupplevelser och mina bilder
Det här inlägget postades i musik, scen och teater. Bokmärk permalänken.

4 svar på ”Mitt hjärta brister” på Folkoperan

  1. Cecilia skriver:

    Instämmer. Men lite långsamt blir det allt i andra akten, precis som vardagen själv…

  2. Börje skriver:

    Cecilia:
    Jag tyckte andra akten blev lite ”uppstylad”, mer utstyrsel och kläder, kanske aningen
    mer lik vanlig opera än första aktens vanliga vardag. Kanske kan man uppleva det som
    långsamt?

  3. Cecilia skriver:

    Just ”hattparaden” (och alla boleros…) tyckte jag kändes malplacé och intern-blinkande, som om kill-your-darlings-filtret inte riktigt funkat. Jag tappade den dramaturgiska tråden där nånstans, det kändes som upprepningar och variationer på samma tema (vardag vs verklighetsflykt?). Jag hade velat ha mer driv, lite mer story hade varit på sin plats. Men i sin helhet är det ju absolut en föreställning att rekommendera, jag hade själv satt betyget 4 av 5. Mycket för att integrationen opera/dans funkade så bra, och Bernard Cauchards Lopez-tolkning skulle fått dubbla betyg av mig. Det är grymt av en dansare att gå in och göra en så iskallt humoristisk och samtidigt stark tolkning mitt bland alla skolade sångare. Han saknar like i svenskt scenkonstliv.

  4. Börje skriver:

    Cecilia: Jag instämmer i din bedömning fast jag som lekman inte på en gång uppfattade alla
    nyanser. Jag förvånades också över att dansarna sjöng och sångarna dansade och det var inte
    självklart vem som var vem. Det var starkt gjort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


+ två = tio